Bekvämlighet till absurdum

Varje dag går hon in och kollar bloggen, min kompis. Är det inte beundransvärt? Det måste vara det som kallas äkta vänskap ;) Se där, lite smicker var uppenbarligen det enda jag behövde för att pränta ner lite text. Se och lär mina vänner!

Vi delar vår förmåga att stundom vara usla på kamratkontakt. Vi bor i samma stad och träffas ungefär en gång per kvartal. Den låga frekvensen beror mer på bekvämlighet än att vi inte bryr oss om varandra. Ca tre (?) veckor efter att hon fyllt år bemödade jag mig med ett grattis-SMS till henne. Då hade jag varje dag sedan hennes födelsedag bekymrats över hur jag skulle lägga upp mitt försenade firande. Vad är ursäkten för att inte knappa på några små mobilknappar och klicka på Send liksom? Skämmes på mig. Igår tog vi i alla fall tag i saken och träffades över en sushi och Irish Coffee. (Det senare är inget jag kan rekommendera. Hade jag vetat att whiskey är en av huvudingredienserna hade jag sagt tack men nej tack.)

Det verkar inte fungera att genom tankar göra denna klämdag till en ledig dag. Might as well pallra mig till jobbet.


Fasligt rolig förra helg. Sumobrottning, dans och kryssning - Med den berömda Tolvan.