måndag 30 augusti 2010

Flera barn!

Jag har köpt en cykel! En svart, ståtlig och fin cykel. Den ska jag vårda som jag aldrig vårdat en cykel förr. Inte lämna din olåst utanför min port i Uppsala, inte låta den förfalla vid en stolpe på Regeringsgatan, inte låta den rosta till döds. Min cykel ska bli mitt andra barn efter min MacBook (Pro).

Så skaffade jag förvisso ett till barn samma helg. Ett lite större. En f***ing lägenhet på Kungsholmen! Jag är överlycklig.

Mitt i allt jag-vill-sova-i-en-vecka-eller-bokstavligen-gå-in-i-en-vägg kom det lite weeeehaaa.

måndag 23 augusti 2010

Fint umgänge

Lycka är att sitta i soffan och njuta av umgänget: En underbar och galen vän, en tokig mupp till storebror och en sockersöt lika muppig svägerska spelandes vid bordet. Plus en liten Mowgli som älskar kllaaaaaaa (läs: choklad) och som alltid får som hon vill, sovandes i sängen.

Nu har jag läst en massa bloggar också. Inte igår. Och påbörjat en här-kommer-hösten-med-nya-tag-lista.

Appropå chokladen så stoppade vi i oss allt på ett par dagar. 2 kg rakt ner i några kistor. Mums.

söndag 22 augusti 2010

Upp och ner som en jojo

Nej vet ni vad. Gnäll kommer man ingen vart med. Bra inställning - bra resultat.

Klarar jag att jogga 20 minuter (som 200 minuter för mig) klarar jag allt ;) Motion är gott för själen!

En äkta j-a söndag

Semestern, i den mån det varit semester, börjar ta slut. Ångesten kryper sakta men säkert in på en. Hu. Inne i bubblan märker man inte av stressen lika väl. Eller snarare konsekvenserna av stressen. Just nu känns det bara oerhört menlöst och onödigt att ägna hela sitt liv åt ett jobb. Den konstanta känslan av att inte hinna med är rätt värdelös den med. Dåligt samvete inför allt och alla tar kål på en.

Ledig tid visade sig även innebära utrymme för tankarna, och känslorna, att flöda. Hu på den med. Jag vill vara fri från mig själv ett tag. Orkar inte. Trött fysiskt och trött mentalt.

Men man kan inte lägga sig ner och sova i en vecka. Det går inte. Man får ta sig i kragen, säga åt sig själv att det blir bra en vacker dag, och göra det man måste.

Dags att springa. Jag hatar det innerligt men det ska göras.

fredag 20 augusti 2010

Bubblan

Gotland! Mysig stuga vid havet. De andra hänger på stranden, njuter av att äntligen ha lite sol att glassa i (det vilar en förbannelse över storebror - solsemestrar är inte hans mening med livet). Själv sitter jag i en fåtölj och kan varken förmå mig till det ena eller det andra. Att gå ut i en glättig sol känns alldeles för främmande. Hellre beskådar jag det underbara; havet, omgivningen, ljuset från ett annat håll. Precis samma känsla som jag haft den senaste tiden. Kan inte säga hur lång tid men en lång tid är det. Jag är inte där, jag är alltid någon annanstans. I en annan värld, i min egen bubbla. Inte närvarande.

Bäst jag sätter på Melissa Horn. Hon är lämpligast för sinnestillståndet.

Igår var en glad dag. Hela högen åkte till Kneippbyn - En stor lekpark för barn och vuxna. Jag kom på mig själv skratta högt och uppriktigt åt Pippi Långstrump-showen som troligen främst var menad att roa de under 12. Keba och hans kamrater var så otroligt duktiga. Jag är ypperligt stolt! Medan mamman och pappan fick leka i Vattenlandet gick jag och Saris bananas tillsammans med Emmy. Charmade till oss 100 %-ig vinstchans i Chokladhjulet, 2 kg choklaaaaaaad!!! Mycket bra med unga grabbar som inte vill annat än att bryta regler och vara en till lags. Hehe. En dröm hade slagit in, dags för en till. Jag charmade en till grabb och fick prata ut i högtalarsystemet över hela parken. Check!!!

Så avslutade vi kvällen i kollektiv chokladkoma... Är det inte vin så är det socker. Efter den här veckan (=sommaren) behöver jag en rening som heter duga. Eller kanske man ska säga rensning, av fett. Haha. (Jag gråter inombords.)

Efter bowling i onsdags testade jag Gotlands uteliv tillsammans med Karins brorsa och tjej. Tips - Gör inte det vecka 33. Mycket onödigt. Bönder kan man träffa en annan gång. Inga man vaskar med direkt.

Främsta uppgiften närmaste veckorna är att köpa en lägenhet. Ingen liten uppgift mao, och att gå på hundratals (ens tiotals) visningar är inget som lockar mig överhuvudtaget. Ge mig ett fast pris på en etta vid Odenplan så är jag nöjd. Har inte bott ensam på sju (?) år så det ska bli en fröjd att husera på egen hand. Oh well, jag ska vara glad att finansieringen är fixad.

Jobba som jag borde eller dansa till Manboy med en liten flicka? Hmm... :)

söndag 15 augusti 2010

Chrissan ju

Glömde tacka dig Chrissan. Min fru igår. Vi misslyckades ju något med uppdraget igår men jag hoppas att du finner ut åldern i skrivande stund, under frukosten. Vill ha rapport sedan!

Puss grymma du <3

Mrs Märy

Ännu ett bröllop avklarat. De två jag varit på de senaste veckorna har varit så olika men med en gemensam nämnare: Äkta kärlek. De har präglats av respektive par och när det blir som brudparet själva önskat kan inget gå fel. Ack så vackert det var. Är inte gråttypen in public men nu jäklar. Ute på klipporna vid havet i underbart väder, bruden sagolikt vacker och brudgummen sagolikt stilig ;)

En röjarfest följde med god middag, fina tal och barfotadans (igen) hela natten lång. Nu sitter jag här på bussen aningen sliten.

GRATTIS och alla lycka till min soulie Marie & hennes Kalle! Älskar er!

Bröllop är jäkligt peppande. Jag gillart. Kanske jag inte gillart lika mycket om 5 år om jag själv fortfarande bara fått sitta på bänken, hehe. Men hur kan man inte vilja gifta sig? Borgerligt, kristet, skit i det, men att fira sin kärlek till en annan med alla sina närmaste? Vi får la hålla tummarna :)

Jobb nu. Puss, kram och kärlek.

fredag 13 augusti 2010

Framåt

Skulle någon fråga mig vad jag har gjort de senaste veckorna skulle jag inte ha en aning. Eller hela sommaren. Jag vet inte vad jag har gjort, jag vet inte var tiden har försvunnit. Det är skrämmande och får mig att vilja stanna tiden.

Sitter ensam på en buss. Äntligen ensam och äntligen på en buss. Där kan man inte göra så mycket. Läser bloggar för första gången på länge, bland annat om ett par som skilts åt. Sorgligt och positivt på samma gång. Precis som jag känner mig, ledsen och glad på samma gång. Nöjd och missnöjd. Kanske fundersam är den mest beskrivande känslan.

Folk har synpunkter på mitt val av fokus och engagemang och det gör mig förbannad. Samtidigt som jag uppskattar omtanken. Kanske blir jag arg för att jag vet att de har rätt. Eller så blir jag arg för att jag blir osäker på om jag satsar rätt. Om min extremt målmedvetna sida, som jag i ärlighetens namn inte visste att jag hade, är bra eller dålig. För mig är det inte ett medvetet val. Har jag ett ansvar tar jag det, finns det ett mål så vill jag uppnå det, existerar en topp vill jag nå den. (Om jag bryr mig och det gör jag.) Jobbar man med människor finns inget halvdant. Jag älskar mitt arbete och jag är stolt över mitt engagemang. Och jag vill framåt och uppåt. Varför bara vara halvnöjd? Knappt fyllda 27 bör det vara NU satsningen sker. Får jag cred och cash för det jag gör finns ingen orsak att sluta. Och tjejer - Får vi inte det sistnämnda är det vårt EGET fel. Jag är mer övertygad än någonsin över att man kan få det man vill om man är beredd att kämpa för det. Och säga till.

Men så har jag jävligt svårt att säga nej, jag har fruktansvärt svårt att be andra om hjälp så att de i sin tur blir belamrade med saker att göra (man ska aldrig förvänta sig samma engagemang hos andra som hos sig själv, det lärde jag mig tidigt) och jag är hejdlöst dålig på att sätta stopp till förmån för min egen hälsa. Så slutar det med att jag sitter med 7 timmars sömn på 3 dygn i kroppen, hoppar in och jobbar natt som paketsorterare eftersom det saknas folk och till slut är så trött att jag knappt orkar svara på ett SMS från en vän. Det är ohållbart och tyvärr (det är alltid skönt att kunna skylla ifrån sig) endast jag som kan åtgärda saken.

Det blir fokus när jag påbörjar mitt 27:e år. Påminn mig. Låt inte din önskan att tillgodose andras behov, och din vilja att PRESTERA hela tiden, låta äventyra din lycka och hälsa. HOPPA INTE PÅ ALLA TÅG!

Överhuvudtaget ska mitt nya vuxnare år bli MITT år. Det är dags nu. Jag ska köpa min egen lägenhet. Ägna mitt liv åt det jag vill. Sluta kompromissa med mina drömmar. Annars sitter man där om 10 år och är bitter. Hu. Utmaningen blir bara att komma fram till vad jag nu vill. Jag älskar för mycket och för många för att det ska vara ett enkelt beslut. Gotlandsvistelsen till veckan får bli the time to decide. Först ska jag bara göra en seriös sak och flygas över med jobbets kapital. Låt oss like:a på den. (Jomen det låter ju ballt.)

Förra helgens bröllop mellan min bror och svägerska var helt enkelt underbart. Festen lika så. Allt var perfekt. Det var värt allt slit. De passar perfekt ihop och jag älskar nog den familjen lika mycket som de älskar varandra. Kärleken flödade! Jag är stolt över min egen bedrift. Toastmadamskapet kändes inte så farlígt, snarare roligt! Mitt jobb har utvecklat mig något enormt och det mina vänner ska icke underskattas.

Imorgon är det dags för nästa bröllop, återigen med ett par som passar som handen i handsken. Marie och Kalle som par är jag också kära i. Ser med spänning fram emot morgondagen.

Jag älskar texten till Love The Way You Lie. Man kan bli beroende av smärta. (Gör nu inga egna tolkningar av detta, det finns det ingen anledning till). Texten är som en oas bland alla intetsägande blahajiga crap-mainstream-texter om kärlek. Ibland gillar man helt enkelt det turbulenta och det svåra. Det finns något vackert i det. Liksom...innerlighet.

Just gonna stand there and watch me burn
Well that's all right because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
Well that's all right because I love the way you lie
I love the way you lie (Eminem feat. Rihanna)

Eder Yours som för närvarande är en urusel vän och familjemedlem men som uppskattar er ändå.

fredag 6 augusti 2010

Bröllopsladdning!

...fight fight fight fight fight for this love... =)

Snart är det bröllop! Jag är toktaggad! Massor av familj och vänner samlade på samma plats och JAG ska mastra hela högen, mooohahaha. (Jo, det kan vara så att jag överskattar min betydelse i sammanhanget.) Lätt ångestframkallande men ännu mer roligt.

Men iTunes! Hur många ÅR efter är jag egentligen? Det är ju en fantastisk uppfinning! Man kan köpa hur många låtar som helst. Kanske bäst man sätter en gräns för hur många bitar á 9 kr man får inhandla... However, musik är som en drog.

Semestern blev ickebefintlig den här veckan. Oh well, får bli senare i höst. Nu j-ar lägger vi gasen i botten och fixar jobbet. Och bröllopet...en. Nästa par att fira nästa lördag =)

måndag 2 augusti 2010

Det fina med måndagar

Måndagar känns värst på söndagar. Inget snack om saken. För när måndagsmorgonen väl är kommen är det sjukt tillfredsställande att ha städat, tvättat, betalat räkningar och i allmänhet administrerat livet innan klockan slagit 8.00.

Sörplar i mig min proteindrink. Allt ska i. Jag festar med en Pepsi Max till efterrätt. Man får hitta sina glädjeämnen. Min nya kollega är som en manlig jag. Hur bra som helst! Han har lärt mig en ny diet :) Vi kör den på varsitt håll. Ni vet väl att dieter mer handlar om vägen dit än om själva målet? Efter många år blir man störd i huvudet och roas av sina mentala projekt. Känns tomt att bara vara vanlig.

Den här veckan ska allt viktigt göras. Det är en viktig vecka helt enkelt. För på lördag... Då ska mina absoluta favoriter gifta sig. Det måste bli smashing, något annat finns inte!

Näe, dags att byta från MacBook till ProBook...