Framåt

Skulle någon fråga mig vad jag har gjort de senaste veckorna skulle jag inte ha en aning. Eller hela sommaren. Jag vet inte vad jag har gjort, jag vet inte var tiden har försvunnit. Det är skrämmande och får mig att vilja stanna tiden.

Sitter ensam på en buss. Äntligen ensam och äntligen på en buss. Där kan man inte göra så mycket. Läser bloggar för första gången på länge, bland annat om ett par som skilts åt. Sorgligt och positivt på samma gång. Precis som jag känner mig, ledsen och glad på samma gång. Nöjd och missnöjd. Kanske fundersam är den mest beskrivande känslan.

Folk har synpunkter på mitt val av fokus och engagemang och det gör mig förbannad. Samtidigt som jag uppskattar omtanken. Kanske blir jag arg för att jag vet att de har rätt. Eller så blir jag arg för att jag blir osäker på om jag satsar rätt. Om min extremt målmedvetna sida, som jag i ärlighetens namn inte visste att jag hade, är bra eller dålig. För mig är det inte ett medvetet val. Har jag ett ansvar tar jag det, finns det ett mål så vill jag uppnå det, existerar en topp vill jag nå den. (Om jag bryr mig och det gör jag.) Jobbar man med människor finns inget halvdant. Jag älskar mitt arbete och jag är stolt över mitt engagemang. Och jag vill framåt och uppåt. Varför bara vara halvnöjd? Knappt fyllda 27 bör det vara NU satsningen sker. Får jag cred och cash för det jag gör finns ingen orsak att sluta. Och tjejer - Får vi inte det sistnämnda är det vårt EGET fel. Jag är mer övertygad än någonsin över att man kan få det man vill om man är beredd att kämpa för det. Och säga till.

Men så har jag jävligt svårt att säga nej, jag har fruktansvärt svårt att be andra om hjälp så att de i sin tur blir belamrade med saker att göra (man ska aldrig förvänta sig samma engagemang hos andra som hos sig själv, det lärde jag mig tidigt) och jag är hejdlöst dålig på att sätta stopp till förmån för min egen hälsa. Så slutar det med att jag sitter med 7 timmars sömn på 3 dygn i kroppen, hoppar in och jobbar natt som paketsorterare eftersom det saknas folk och till slut är så trött att jag knappt orkar svara på ett SMS från en vän. Det är ohållbart och tyvärr (det är alltid skönt att kunna skylla ifrån sig) endast jag som kan åtgärda saken.

Det blir fokus när jag påbörjar mitt 27:e år. Påminn mig. Låt inte din önskan att tillgodose andras behov, och din vilja att PRESTERA hela tiden, låta äventyra din lycka och hälsa. HOPPA INTE PÅ ALLA TÅG!

Överhuvudtaget ska mitt nya vuxnare år bli MITT år. Det är dags nu. Jag ska köpa min egen lägenhet. Ägna mitt liv åt det jag vill. Sluta kompromissa med mina drömmar. Annars sitter man där om 10 år och är bitter. Hu. Utmaningen blir bara att komma fram till vad jag nu vill. Jag älskar för mycket och för många för att det ska vara ett enkelt beslut. Gotlandsvistelsen till veckan får bli the time to decide. Först ska jag bara göra en seriös sak och flygas över med jobbets kapital. Låt oss like:a på den. (Jomen det låter ju ballt.)

Förra helgens bröllop mellan min bror och svägerska var helt enkelt underbart. Festen lika så. Allt var perfekt. Det var värt allt slit. De passar perfekt ihop och jag älskar nog den familjen lika mycket som de älskar varandra. Kärleken flödade! Jag är stolt över min egen bedrift. Toastmadamskapet kändes inte så farlígt, snarare roligt! Mitt jobb har utvecklat mig något enormt och det mina vänner ska icke underskattas.

Imorgon är det dags för nästa bröllop, återigen med ett par som passar som handen i handsken. Marie och Kalle som par är jag också kära i. Ser med spänning fram emot morgondagen.

Jag älskar texten till Love The Way You Lie. Man kan bli beroende av smärta. (Gör nu inga egna tolkningar av detta, det finns det ingen anledning till). Texten är som en oas bland alla intetsägande blahajiga crap-mainstream-texter om kärlek. Ibland gillar man helt enkelt det turbulenta och det svåra. Det finns något vackert i det. Liksom...innerlighet.

Just gonna stand there and watch me burn
Well that's all right because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
Well that's all right because I love the way you lie
I love the way you lie (Eminem feat. Rihanna)

Eder Yours som för närvarande är en urusel vän och familjemedlem men som uppskattar er ändå.