Fortfarande riktigt förkyld en vecka senare. Deprimerande. Kroppen vill sova mer är min gissning.
Känner mig utanför allas lycka över sommarens ankomst. Den infinner sig inte hos mig. Come on! Men tiden går så fort så man hinner inte med. Vad göra med livet? Känner ett starkt sug att lämna alla måsten och freebasa mer. Kanske inte ekonomiskt försvarbart men halleluja vad nice det skulle vara. Livet torde väl vara mer än att hinna med, passa tider/deadlines och göra, göra göra? Att ständigt känna att tiden inte räcker till för att umgås? Att bara hänga...
Något är fel när var och varannan man pratar med ojar sig över livets höga tempo. Det måste inte vara så. Eller det borde inte måsta vara så. Inte så att någon tvingar en direkt... Men man dras med, det gör man. Jag vill vara rebell och säga nej! (Även om det i dagsläget verkar som att jag är den främsta förespråkaren för motsatsen... Weird.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja jag..skulle nog kunna skriva en novell här. Speciellt en uppsats om hur klok man är "utanför" sig själv. Man hör andra säga exakt samma saker man känner själv och man kommer med kloka råd och tänk som då känns så enkelt..Varför är det så svårt att tillämpa det på sig själv?
SvaraRaderaAndas och prioritera och vara glad för det man har istället för att koncentrera sig på det man saknar, inte hinner med och det man vill och bestämma själv och känna att man gör ett aktivt val för vad man än gör istället för att känna sig som ett "offer" som blivit drabbad med för mycket att göra...
Och så fortsätter det..
Klokt va? :)
Sedär en halv novell blev det visst.
Min soulie, vi hörs när andan och lusten faller oss på eller till slut på vår telefondejt eller vår blivande cocktail á la deux kväll.
Puss på dig :)